LIBERALA KVINNOR

Idag höll jag ett föredrag för Liberala kvinnor om mitt arbete som åklagare. Måste säga att det är oerhört smickrande att så många kvinnor hade tagit sig in till Studieförbundet vuxenskolans lokal en mörk onsdagskväll bara för att lyssna på mig. Dessutom verkade de väldigt nöjda :) Vi hade t o m besök av ett par trevliga vänsterpartister som valt att följa den seminarieserie om jämställdhet som Liberala kvinnor ordnar.

Under kvällen berättade jag väldigt öppet om varför jag överhuvudtaget blev åklagare och om hur mitt engagemang för ungdomar, kvinnor och barn väcktes. Jag berättade om hur viktigt det är att verkligen se och lyssna på brottsoffren men att också bemöta gärningsmännen på ett professionellt sätt. Inblick gavs också i en åklagares arbetsförhållanden i allt från nattarbete till interna synpunkter på att relationsvåldsutredningar borde läggas ned snabbare.

Jag tror att jag lyckades förmedla min starka drivkraft i dessa ärenden och att det förebyggande perspektivet är det allra viktigaste för mig. Det handlar inte, som vissa människor tycks tro, om en överdriven empati utan om en oerhörd vilja att få stopp på våldet i vårt samhälle! Just nu driver jag frågorna både som åklagare och som deltidspolitiker men min ambition är att få ägna mig på heltid åt politiken - då är jag övertygad om att jag verkligen skulle kunna göra skillnad!

Tack Inga för de jättefräcka handledsvärmarna du hade stickat - de ska jag använda flitigt på jobbet i vinter!

BARNFÖRHÖR

Imorse var jag med på ett barnförhör. För er som inte är så insatta kan jag berätta att små barn aldrig hörs i domstol. Istället hålls det videoförhör med barnen hos polisen. Videoförhör går till så att en särskild barnutredare förhör barnet samtidigt som alltihop videofilmas. I ett rum intill sitter oftast företrädare för socialförvaltningen, barnets juridiske företrädare och helst också åklagaren och tittar på förhöret.

Barnförhör kräver särskild kompetens. Dels har polisen oftast inte träffat barnet förut och har därför mycket kort tid på sig att få barnets förtroende. Dels är det oerhört viktigt att inte ställa ledande frågor för då kan värdet av barnets uppgifter minska dramatiskt. Ibland måste barnutredaren vara extra kreativ för att få barnet att våga berätta, t ex ta fram papper och penna eller låta barnet demonstrera på polisen själv. Jag har sett flera exempel på otroligt tålmodiga förhör där barnet till sist väljer att berätta om övergrepp, trots att det är uppenbart hur svårt det är för barnet.

De som sitter i rummet bredvid kan be barnutredaren ställa kompletterande frågor. Ibland får man hålla mer än ett förhör, t ex för att ge den misstänktes advokat möjlighet att ställa frågor, men man försöker hålla så få förhör som möjligt för barnets skull. Om ärendet sedan leder till åtal behöver barnet inte komma till domstolen, det räcker med att videoförhöret spelas upp - en stor fördel för de små barn som utsatts för övergrepp!

VÄRLDENS BARN

Idag hade jag förmånen att inviga Mikael Goods fotoutställning på IKEA, startskottet för Världens barns utåtriktade kampanj i Jönköping. Världens barn är Radiohjälpens allra största kampanj. Syftet är att samla in pengar till olika projekt i världen som hjälper utsatta barn. I år samarbetar Radiohjälpen med 17 ledande humanitära organisationer i Sverige. Det totala målet är 80 miljoner kronor.

Jag känner ett äkta och djupt engagemang när det gäller utsatta barn. Som jag ser det bygger många övergrepp mot barn på vuxna människors brist på empati och på att de vuxna själva blivit utsatta för vanvård eller övergrepp när de var barn.

Om vi vuxna kan känna medlidande med och ta ansvar för barn i hela världen, om vi kan lära våra barn detsamma, tror jag att barn både där och här kan få en värdigare tillvaro. Barnen är vår framtid och vi får den framtid vi förtjänar.

Tidigare år har Jönköpings kommun varit bra på att stödja världens barn men med er hjälp kan vi bli ännu bättre! Med er hjälp kan ännu fler barn i världen få möjlighet till god hälsa och utbildning och hopp om en framtid.

Stöd Världens barn!

BANGLADESH

Igår kväll hade jag förmånen att vara med på Vänortföreningen Jönköping-Bangladeshs jubileumsfest. För 30 år sedan bildades föreningen av en arbetsgrupp som kommunfullmäktige tillsatt. Kvällen till ära hade föreningen besök av Begum Rokeya samt Shafiqur och Salma Rahman från Bangladesh. Det var verkligen en ära att få träffa dessa betydelsefulla ledare som ägnar sina liv åt fattiga i Bangladesh. Som ordförande i kommunfullmäktige får jag representera kommunen i väldigt många olika sammanhang men detta jubileum kommer jag aldrig att glömma!

ALLIANSEN OCH FP ÄR PÅ GÅNG

Två timmar tillbringade jag i Östra Centrum idag tillsammans med andra politiker från framförallt folkpartiet, moderaterna och kristdemokraterna. Vi hade oerhört trevligt! Den fina bilden ovan har Johnny Lilja tagit. Det var många förtroendevalda som deltog, särskilt från FP! Förutom jag själv deltog Bertil, Kjell, Ylva, Daniel, Inga-Maj och Eva. Mottagandet från Jönköpingsborna var mycket positivt. De allra flesta tog emot våra flygblad och blev bjudna på godis, kaffe, cider och ballonger. Av bemötandet att döma finns det verkligen anledning att tro att nästa val kommer att gå riktigt bra! De frågor som invånarna särskilt dryftade med mig var pensionärernas situation, Huskvarna centrums slitna utseende, tillgången till Munksjön och internetintegriteten. Jag tar med mig dessa frågor - kan jag inte hantera dem lokalt för jag dem vidare till våra riksdagsledamöter! Alliansen är på gång och Folkpartiet är ännu mer på gång. Jag ser verkligen fram emot valet 2010!

FP - I FRAMKANT FÖR MISSHANDLADE KVINNOR

I en rapport i juli 2006, om krafttag mot det ökande våldet, föreslog Folkpartiet i Jönköping att en kommunal kvinnofridslinje (en sk ”hot-line”) skulle skapas. I februari 2007 lämnade vi in en motion om detta till kommunfullmäktige. Den nationella kvinnofridslinjen (020-505050) startade i december 2007. Faktum är alltså att FP i Jönköping föreslog en kvinnofridslinje långt innan det var allmänt känt att en sådan var på gång på riksnivå!

En nationell kvinnofridslinje var förstås oändligt mycket mer än vi kunde hoppas på när vi skrev vår rapport 2006. Trots det är vi övertygade om att det också finns ett behov av en kommunal kvinnofridslinje och nu gläds vi åt att kommunen är beredd att ta ett steg i den riktningen. Socialnämnden anser nämligen att personalen i det kommunala kontaktcenter som startar inom kort bör specialutbildas i att hänvisa och informera om kvinnofridsfrågor. Uppföljning av kontaktcentrets hänvisningshjälp i dessa frågor ska ske senast under 2011 och får utvisa om det finns ytterligare behov.

Till dess att mäns våld mot kvinnor har upphört i vår kommun kommer Folkpartiet liberalerna arbeta för att de utsatta kvinnorna och deras anhöriga ska få så mycket stöd som möjligt!

AMY DIAMONDS AUDITION

Idag utsatte jag mig för en ganska stor utmaning. Jag åkte ut till Elmia för att vara med på Amy Diamonds audition inför Körslaget. Jag har aldrig varit med på en audition förut så det var väldigt spännande. Först en lång kö utanför. Jag hade hoppats på att det inte skulle bli så många fler än i Uppsala, där det var 50 personer som kom, men fick veta att det var cirka 500 personer som kommit.

Jag hade övat på min sång ganska länge och t o m fått hjälp av en väninna som är sångpedagog, Allis Brorsson. Jag fick många goda tips av Allis som jag försökt öva in den senaste veckan.
På Elmia valde de ut några personer i taget som sedan fick vänta utanför ett mindre rum. Där togs man sedan in tre i taget för att provsjunga. Jag kom in tillsammans med en man i min ålder och en ung tjej. I tur och ordning fick vi sedan sjunga för en mycket vänlig man, jag fick börja. Jag kände mig faktiskt inte särskilt nervös och lyckades vara riktigt närvarande, ha ögonkontakt och röra på kroppen. Tyvärr fick jag lite problem både med de låga tonerna och texten (trots att det funkat så bra innan) men refrängen lyckades jag faktiskt sjunga perfekt! Nu tror jag inte att mina småmissar hade någon betydelse i sammanhanget. I konkurrens med 500 sökande är det ju bara att inse att min otränade röst inte står sig. Men jag är stolt över att jag hade modet att gå dit och att jag inte blev nervös över att sjunga a capella inför tre främmande människor. En sådan erfarenhet är definitivt nyttig.

Jag är övertygad om att Amy kommer att få med sig en oerhört kompetent kör och jag hoppas verkligen att Jönköping vinner och får 500 000 kr att lägga på något riktigt behjärtansvärt ändamål!

VILKEN TJEJ VAR JAG?

Gjorde återigen en Facebook-test, det roar mig. Den här gången handlade det mest om vem man var i skolan. Vem var jag då? Tja, kort till växten med platt hår, sneda tänder, plugghäst, sent utvecklade bröst och hopplös i idrott. Sminkade mig inte ens. Ingen succé precis. Inte blev det bättre på mellanstadiet av att mamma var lärarinna på samma skola. När jag tittar på gamla klassfoton från högstadiet ser det t o m ut som om jag hamnat i fel klass...Det var faktiskt en ganska dyster tid i mitt liv. Å andra sidan är det den tiden som format mig till den jag är idag. Jag är van vid att klara mig själv, van vid att avvika, van vid att söka min egen väg. Min bästis var inflyttad från Gotland, så hon hade det inte särskilt lätt hon heller. Så här i efterhand kan jag inse att det var en personlighetsdanande tid. Med ett leende minns jag bjällrorna vi sydde på våra byxor för att irritera de andra och punkarstilen jag gillade att ha när jag gick ut. Men kanske är den här tiden i mitt liv åtminstone en del av förklaringen till att jag engagerar mig så i utsatta kvinnor och barn, någon måste ställa upp helhjärtat på deras sida!

MIN NYA TATUERING

Efter ett par skisser från Corall var det idag äntligen dags att bygga ut min gamla tatuering. Min allra första gjorde jag 1993. Redan då hade jag längtat länge efter att tatuera mig... Den första tatueringen blev inte särskilt stor men symbolvärdet för mig var desto större. Så byggdes den ut av Corall för några år sedan när jag kände att jag blivit modigare. Nu kände jag att det äntligen var dags att komma ut ordentligt! Med årens rätt känner jag att jag börjar ta ut svängarna i mitt liv. Min inre kärna har blivit allt starkare och tydligare. Utåt sett räds jag inte att sticka ut eller att ta plats. Mitt liv börjar få en synlig form och mening. Min man och mina barn är mycket viktiga för mig. Allt detta och mer avspeglar sig i min underbara tatuering! Om ni har tur får ni se den någon gång framöver :) Corall räknar med att jag kommer tillbaka framöver och så blir det säkert - jag har mycket kvar att göra i mitt liv!


http://bloggkartan.se/registrera/10849/joenkoeping

EN DROPPE REGN FRÅN VICTOR ROJAS

Väl hemkommen från Åhus fick jag ett telefonsamtal från Victor Rojas. Hans bok är äntligen färdigtryckt! Jag sträckläste hans manuskript i början på sommaren. Boken heter "En droppe regn i Paradiset" och är en roman om hedersvåld. Jag kan verkligen rekommendera den boken, särskilt till Jönköpingsbor. Boken handlar om två parallella historier, en om hedersvåld och en om HIV, och båda är förlagda i Jönköping. Jag skrattade många gånger rakt ut där jag låg i solen på Axamo och undrade över vem den där åklagaren med den sensuella gången egentligen var och om den där domaren verkligen hade haft ihop det med en notarie? Jag försökte ta upp det med mina kollegor för att få klarhet i vilka personer Victor egentligen kan ha anspelat på, för han verkar onekligen ha en god inblick i Jönköpings myndigheters persongalleri, men fick inga svar. Så under kvällen fick jag boken levererad till dörren - vilket vackert omslag! Jag är stolt över att ha fått ett alldeles eget och dessutom signerat exemplar. Hoppas verkligen att vi kan få till en gemensam aktivitet om hedersvåld framöver, även om det kanske inte blir förrän till våren. Lycka till på bokmässan Victor!

Golfglädje

Idag spelade jag och min man golf på Kristianstads golfklubb. Det var ett fantastiskt väder - strålande sol, klarblå himmel och 20 grader varmt, med andra ord en underbar septemberdag. Dagen till ära hade jag med mig min helt nyinköpta putter. Det blev en riktigt bra runda. Jag hade ovanligt bra flyt i spelet och var på ett strålande humör. Efter nio hål kunde jag glatt konstatera att jag för första gången i mitt liv fått 19 poäng på 9 hål. Stor glädje!! Faktum är att jag därför sänkt mitt handikapp till 35,5! Jag spelade en del golf när var liten men sedan inte särskilt mycket mer, började spela igen när jag träffade min man, slutade spela när vi fick barn och började återigen spela för ett par år sedan. Aldrig tidigare har jag lyckats spela på 36 i handikapp. Jag har varit alltför fixerad vid poängräkningen och haft svårt att komma igen efter dåliga slag. Men nu, vid 43 års ålder, har jag äntligen blivit stabil i humöret :) Jag kan utan problem ladda om även efter att ha missat bollen eller slagit den i vattnet. Den stabiliteten kommer jag att ha glädje av i många andra sammanhang!

Min kampanjplan tar form

Under kvällen hade jag mitt allra första möte inför den kommande valkampanjen. Ett engagerat gäng hade samlats hemma hos mig och vi gick igenom min preliminära kampanjplan. Många goda idéer kom upp, både stora och små. Ni kommer att få se och höra mycket av mig framöver, både på internet och på stan! Kanske blir det dessutom hemma hos er jag ringer på? Layouten på min blogg kommer att förändras och synkroniseras med de flygblad och affischer som kommer att användas - det är ju viktigt med stil, eller hur? Gruppmedlemmarna är mycket engagerade och det känns skönt med ett så stort stöd. Det här ska bli riktigt, riktigt roligt! Målbilden för 2010 är klar och då ska vi fira ordentligt!!

En hemlig dröm

Idag har jag tränat inför min nästa utmaning. Inte helt lätt faktiskt för den kräver lite extra mod. Under cirka 1,5 timme har jag fått stöd och råd från ett riktigt proffs. Jag fick lära mig mer om var jag ska börja, hur jag ska tänka och hur man vid behov undviker ögonkontakt. Jag fick lära mig var orden egentligen ska vara och vi tränade på tempo och "sug". Som ni säkert förstått, om ni läst mina tidigare bloggar, så gör jag alltid mitt allra bästa och så även i det här fallet. Jag är ingen lysande stjärna men jag försöker förvalta och utveckla mina kunskaper på bästa möjliga sätt. Dessutom gillar jag att följa min intuition och att sikta mot stjärnorna. Målbilden är klar men även resan är en utmaning utöver mina vanliga. När jag tänker på utmaningen känner jag adrenalinet rusa till och fjärilarna fladdra i magen. Så läskigt men så spännande och en av mina hemliga drömmar. Snart är det dags!

KOMMUNIKATION PÅ INTERNET - EN STÄNDIG UTMANING

Det är inte alldeles enkelt med internet. Under åren tycker jag att jag börjat få kläm på mycket men jag inser att en hel del kvarstår. 1997 tyckte jag att det var läskigt med mail så jag lämnade hellre en diskett till en annan tjej och lät henne sköta mailandet. Nu är jag tämligen beroende av mail, både yrkesmässigt och privat.

Så började jag skriva bloggen på Folkpartiets hemsida men fick för en tid sedan tips om att jag borde byta till en gratisblogg för att andra skulle kunna länka till mig lättare. Då fick jag också ordna ett statistikprogram på Statcounter för att kunna följa utvecklingen av min blogg. Jag skriver på Facebook, vilket faktiskt ger en stor behållning. Jag skriver också på Twitter, som jag ännu inte riktigt hittat tjusningen med - förmodligen för att jag ännu inte använder min mobiltelefon.

Jag har precis köpt domännamnen http://www.liberanna.se/, http://www.liberanna.com/ och http://www.liberanna.nu/ och äntligen rett ut hur man gör för att ompeka dem till den här domänen. Det innebär att ni slipper skriva min fullständiga bloggadress utan kan använda er av dessa kortare adresser. Helt nyligen har jag också börjat skriva etiketter för mina inlägg, se nedan.

Mina framtida utmaningar på internet är att börja maila och twittra med mobilen, lägga upp personliga YouTube-filmer och (efter att ha läst Studieförbundet Vuxenskolans studiematerial) börja "länka" och "pinga". Det går inte fort men trägen vinner...

DUATHLON

Idag började jag för allra första gången i mitt liv träna Duathlon. Jag hade inte ens hört talas om den sporten förrän en fd kollega, som tränar triathlon, berättade att han brukade träna duathlon på vintern. Duathlon består av löpning och cykling men i tre delar. Först springer man, sedan cyklar man och så avslutar man med att springa igen. Det tyckte jag borde passa mig eftersom jag tränat både löpning och cykling men var för sig. På motionsnivå har jag sett att sträckorna ofta är 5 km + 20 km + 2,5 km. Som en mjukstart valde jag därför idag att först cykla 1,5 mil och sedan springa ca 5 km. Det gick faktiskt riktigt bra men det var jobbigt mot slutet av löpningen. Dessutom kände jag av de muskelfästen som jag fick ont i efter Vätternrundan, de är inte helt återställda ännu. Men - det här var ett första försök och jag kommer att fortsätta träna under vintern. När det blir kallare kan man ju faktiskt träna både cykling och löpning på Friskis & Svettis. Kanske kan jag då under våren t o m ge mig på ett Duathlonlopp någonstans - det vore riktigt roligt!

Inspirerande ordning

Så börjar den här journatten dra sig mot sitt slut och strax kommer min kollega och avlöser mig. Det blev en extremt lugn lördagsnatt! Detta lugn innebar att jag fick gott om tid att syssla med annat på mitt tjänsterum. Jag har nu inga mail kvar i inkorgen. Jag har gått igenom alla dokument på datorn och raderat de jag inte längre har användning för. Det sistnämnda tar alltid otroligt lång tid men å andra sidan är det hopplöst att leta efter de dokument man faktiskt behöver när man har för många onödiga dokument sparade. Dessutom hann jag gå igenom många av de papper jag sparat i mina lådor. Så höll jag också på att sortera ända fram till midnatt...På mitt bord ligger nu bara tre ärenden för beslut, varav jag i två väntar på besked från polis och advokat. Så bra arbetssituation kan jag faktiskt inte minnas att jag någonsin haft under mina 17 år som åklagare. Med 47 pågående förundersökningar och 2,5 arbetsdagar redan uppbokade i nästa vecka så hyser jag ändå inte det minsta tvivel om att jag ska ha fullt upp. Det är däremot en oerhört skön känsla med en sådan ordning på arbetet. Jag kan redan känna kreativiteten vakna till liv igen om vad jag skulle kunna göra för att utredningarna avseende övergrepp mot barn ska bli bättre.

Brottsofferjouren

Tidigt imorgon bitti ger jag mig av till Skillingarydstrakten för att hålla ett föredrag på Brottsofferjourens helgutbildning för nya stödpersoner/vittnesstöd. Under en timme ska jag berätta om rättsprocessen. Som vanligt i liknande sammanhang blev jag tillfrågad om jag ville ha något betalt. Men nej, det här är ett av mina privata bidrag till brottsoffren i Jönköpings län. Jag är mycket tacksam för alla de människor som är beredda att ställa upp som stödpersoner och vittnesstöd. De fyller en oerhört viktig funktion och jag vet att väldigt många brottsoffer är tacksamma för att de finns. Jag är stolt över att kunna bidra med min yrkeskunskap!

Så vinner vi valet!

Då kan jag avslöja en av alla mina hemligheter! Jag kommer att leda ett seminarium på Stockholmskonferensen lördagen den 17 oktober tillsammans med Birgitta Ohlsson. Konferensen vänder sig till aktiva folkpartister i Stockholms stad och län. Meningen är att vi ska försöka förmedla våra erfarenheter när det gäller att med tydliga mål och ett strategiskt tänkande bygga ett starkt personligt varumärke inom politiken. Det ska bli så roligt och jag ser verkligen fram emot den här konferensen!! Jag har många idéer om upplägget på vårt seminarium och många exempel att förmedla! Jag har redan en bild av hur seminariet ska inledas - jag kan tydligt se det framför mig - ska bara kolla att Birgitta och jag är överens :) Räknar dessutom med att själv få en rejäl kick av konferensen inför min egen stundande valkampanj!

Ett liv efter detta?

Efter att ha gjort ännu ett litet oförutsägbart Facebook-test där resultatet blev att jag var drottning i mitt förra liv kom jag osökt in på livet efter detta. Såg dessutom en man på TV häromdagen som funderade kring detta ämne och undrade vad en snigel egentligen skulle göra för att få en bättre position i nästa liv - ett snyggt snigelspår?? Intressant fundering med tanke på vår generations prestationsnoja... Hur som helst så är den osminkade sanningen den att jag inte alls tror på ett liv efter detta och således inte heller ett liv före detta, även om det förstås vore smickrande att ha varit drottning. Faktum är att jag bara tror att livet tar slut, that´s it. Jag har inga problem med det. Jag är ingen romantiker, bara en realist med höga ambitioner. Jag fick ett fint kort av Carin Berggren för en tid sedan med ett motto som hon tyckte passade mig - "Jag kan, för jag väljer att inte se mina begränsningar" - så sant, så sant! Min enda ambition är att förvalta det här livet på ett så bra sätt som möjligt, för mig själv och för andra. Man kan ju alltid försöka bli något drottningliknande :)

Öppenhet för framgång

I alla sammanhang som jag kan påverka strävar jag efter en öppen atmosfär. För mig är det viktigt att att man kan prata öppet om problem, olika åsikter, konflikter etc. För mig är öppenhet viktigare än felfrihet. Det är min övertygelse att det är det enda sättet att på sikt åstadkomma ett riktigt bra samarbete. Det finns för övrigt forskning på det, att en grupp behöver gå igenom en konfliktfas för att komma in i en öppenhetsfas för att så småningom kunna enas om gemensamma mål och uppnå goda gemensamma resultat. Av det skälet öppnar jag också upp för dem jag arbetar med, oavsett om det är politiskt eller juridiskt, att framföra synpunkter - helst konstruktiva sådana. En del synpunkter kan jag omgående ta till mig medan andra tar längre tid att processa. Det är viktigt för mig att visa att jag har en vilja att lyssna men då förväntar jag mig förstås också att själv bli lyssnad på när jag framför synpunkter. Ett problem är att många människor inte är så vana vid denna öppenhet och att det därför dröjer innan de vågar öppna sig. Min erfarenhet säger mig däremot att det är först när man vågar framföra kritiska synpunkter som man klarar av att ge uppriktigt beröm. Beröm är en stark drivkraft och leder ofta till bättre resultat för gruppen. Med andra ord - öppenhet är för mig vägen till gemensam framgång och dessutom blir vägen roligare och stabilare efterhand!

Ett populärt fp-möte

Under kvällen var det månadsmöte med Folkpartiet liberalerna på Hoven. Kvällens huvudämnen var budgeten och riktlinjer för vår nomineringskommitté. Det framstår kanske inte så lockande för utomstående men blev ett mycket lyckat möte. Det var många folkpartister som kom, vi fick till och med hämta fler stolar från angränsande rum. Alla kastade sig över kaffet och smörgåsarna och sedan höll diskussionen igång till ca 20.45. Budgetarbete i dessa ekonomiska tider är ingen populistisk underhållning precis, snarare som tandlagning - nödvändigt men smärtframkallande. För nästa år är det naturligtvis en lättnad med det nytillkomna bidraget från regeringen men på sikt krävs det sannolikt att statens kommunala bidrag varierar med rådande ekonomisk konjunktur. Kanske behövs det också en förändring av kommunernas sätt att hantera både finansiella toppar och dalar. Visst räknar vi alla med en ny högkonjunktur inom en någorlunda snar framtid men det ekonomiska läget i kommunen just nu är alltjämt bekymmersamt, vilket naturligtvis kommer märkas i kommande budget. Den ständiga frågan om kommunfullmäktiges lokal får kanske inget slutgiltigt svar i år heller...

En ovanligt dyster dag

Morgonen började bra. Klockan ringde 06.00. Bilen hade jag packat med fiskeredskap igår. I rask takt kokade jag ägg och kaffe och fixade en smaskig matsäck. Kl 07.10 gav vi oss iväg mot Risbrodammen. Någonstans där började eländet. Min man var trött efter att ha vaknat och inte kunnat somna om under natten. Yngste sonen började direkt klaga på att det var kallt. Väl ute på sjön blev det inte mycket bättre. En stund var det tämligen harmoniskt men ganska snart började det regna (trots alla optimistiska prognoser om sol och uppehåll) och yngste sonen blev hungrig och kissnödig. Dessutom nästan inget napp. Efter ca 1,5 timme gav vi upp. Jag var frusen och sur efter ett så misslyckat försök till familjeaktivitet. Jag slängde in de tilltrasslade spöna i hallen och tillbringade en evighet i duschen för att bli varm. Sedan ägnade jag timmar av hopplöshet i min fåtölj. Förmodligen hade jag redan innan dragit på mig en mindre förkylning dessutom så träning var ju inte att rekommendera. Trött, håglös och sur satt jag så i fåtöljen tills jag till sist samlade mig och ringde en granne som följde med mig på en promenad. Äntligen blev jag på bättre humör igen men fortfarande trött och oentusiastisk. Det enda jag orkade med var att trassla ut fiskelinorna. En så trist söndag. Förmodligen var väl batterierna urladdade och då är det ju bara att sätta sig på laddning. Förhoppningsvis nyladdad imorgon!

Från valmanifest till halvruttna plommon

Den här lördagen har jag främst ägnat åt Folkpartiet liberalerna i Jönköpings valmanifest inför 2010. Jag är med i Välfärdsteamet och har där ansvar för trygghetsfrågorna. Själva idéerna har utkristalliserats tämligen väl under tiden vi arbetat med manifestet men nu gäller det att få ihop en text också. Den slutliga utformningen ska godkännas vid vårt årsmöte 2010. Samtidigt som jag funderat på texten har jag funderat på matchande utspel nästa år. Det kan nog bli en och annan godbit! Resten av dagen har jag ägnat åt att räfsa upp nedfallna och halvruttna plommon, läsa igenom diverse handlingar och mail, torka köksgolvet, träna för att stärka knäna och packa bilen med redskap inför morgondagens planerade fisketur. Jag har till och med fått tid över till att läsa lite i Drottningoffret och njuta i vår nyinköpta massagesits. Nu vankas det snart en stund framför TV:n och kanske en ovanligt tidig kväll för att ladda inför en tidig söndagsmorgon.

Nya utmaningar

Hösten är full av nya personliga utmaningar och de flesta är hemliga. En håller jag som bäst på att ladda inför och igår kväll fick jag tag i en lämplig coach för att förbereda mig extra väl. Adrenalinet stiger snabbt i kroppen när jag tänker på denna utmaning som ligger helt i linje med en av mina drömmar! En annan utmaning tillkom häromdagen och sprider en skön lyckokänsla av att bli uppskattad och sedd för min personlighet och mina ambitioner. Även den håller jag hemlig ett tag till men folkpartister i Stockholm lär väl få kännedom om den inom kort. En tredje utmaning, som däremot inte är hemlig, är Vätternrundan 2010. Igår anmälde min man oss båda igen! Varje gång vi kör förbi någon av delsträckorna med bil minns jag med glädje årets runda. Nästa år kommer det säkert bli ännu roligare! Ytterligare en utmaning är under uppsegling men den kanske ni aldrig får kännedom om. Min allra största utmaning ska jag pyssla lite med i helgen, där börjar förberedelserna på riktigt stort allvar i mitten av september. Som ni märker älskar jag utmaningar och den här hösten är de fler än vanligt. Det lär bli en OTROLIGT spännande höst!

Röntgenbankett

Under kvällen representerade jag och Johnny Lilja kommunen vid en bankett under Röntgenveckan. Banketten hölls på Elmia. Taxin var olycksbådande sen men när jag väl kommit dit möttes jag av Johnny och bitr verksamhetschefen Pirkko Lackström - en trevlig kvinna! Under middagen hade jag sjukhusdirektören K-G Bartoll till bordet. Det var en uppsluppen stämning! Underhållningen sköttes främst av Per Fritzell. Jag vet inte vilken research han hade gjort men man undrade lite över vilken humor radiologerna egentligen har :) Musiken sköttes även av Gittan Glans och Åsa Fång, fantastiska som vanligt. Dessutom underhöll verksamhetschefen Oskar Löfgren med bandet The Safetymatches. Jag gillar när ledare även visar andra sidor - det är coolt med en verksamhetschef på Radiologiska kliniken som också spelar keyboard och sjunger! Jag hade räknat med att vara hemma redan vid 22.30 men stämningen var på topp så jag lär knappast komma i säng före 00.30. Tur att min taxi inte hann förvandlas till en pumpa...

Flickan

Under kvällen var jag inbjuden till invigningen av Jönköpings filmfestival. Efter ett initierat tal av Acko Ankarberg Johansson fick vi se filmen Flickan. Manus av Karin Arrhenius och regi av Fredrik Edfeldt. En riktigt bra film måste jag säga, lite i stil med Mitt liv som hund. Dessutom en helt fantastisk skådespelare som spelade huvudrollen, en 10-årig flicka. Missa inte den - den kommer säkert bli en svensk klassiker!! Efteråt bjöds det på buffé i den fräscha cafeterian på biblioteket. Jag hamnade vid ett mycket trevligt bord tillsammans med Maria, Christina och Carina som senare visade sig komma från kulturförvaltningen. Vi diskuterade så livligt de personliga barndomsminnen som filmen väckte till liv att jag faktiskt glömde bort tiden! Det var allt ifrån släktingar som bjöd på rå äggula, en tam gris som fick gå till slakt, vilket lexikon som kan ha visat olika bröstformer mm. En riktig lyckad kväll!

Statistikfreak

Jag måste erkänna - jag är en statistikfreak! Varje dag kollar jag statistiken på min blogg, varje månad kollar jag statistiken avseende relationsvåld och varje gång jag cykeltränar lägger jag in uppgifter från min cykeldator på en hemsida på internet. Jag går helt enkelt igång på siffror :) Siffror är för mig en så tydlig utgångspunkt, målsättning och utvärdering. I och för sig säger ju inte siffrorna allt, det måste man ju vara medveten om, men väldigt mycket. Idag exercerade jag i statistik avseende Hammarrundan. I min klass (2 varv) hade 89 personer anmält sig, varav 10 antingen inte kom till starten eller bröt loppet. Jag hamnade på 33 plats av de som fullföljde loppet, 46 personer cyklade således långsammare än vad jag gjorde. Om jag däremot bara vill jämföra mig med andra kvinnor, kan jag konstatera att bara 4 kvinnor cyklade fortare än mig i min klass medan 10 kvinnor cyklade långsammare. Av listan framgår att det var 4 minuter till den som cyklade precis framför mig och 5 minuter till den som cyklade precis bakom mig, därav känslan av att vara ensam som jag beskrev i bloggen om loppet häromdagen. Slutsatsen blev att jag nu är ännu mer nöjd med min insats än jag var innan och jag kan konstatera att det kommer krävas mycket träning för att kunna hamna på en bättre placering nästa år! Nu är det förresten dags att anmäla sig till Vätternrundan igen - ser fram emot en statistisk jämförelse mellan årets runda och nästa års runda!