Sitter och väntar på att fönsterputsaren ska bli klar. Många av gardinerna är nedplockade för att tvättas. Utanför fönsterna snöar det. Sönerna fick ta fram vinterjackor och vinterskor. Kan nog bli en riktigt lång vinter i år också!
Läste dagens JP. Både jag och familjen konstaterar att man försökt koka soppa på en spik när man skriver om min blogg. Under mötet med övriga relationsvåldsspecialister i regionen framkom att vi var flera som kände oss ensamma. Alla var väldigt belastade, ingen verkade få hjälp när ärendena blev för många eller väldigt omfattande och bara en åklagare hade handledning. Att målen har låg status upplevde jag att vi var helt ense om. Jag ser fram emot en stor förändring framöver nu när Riksåklagaren uttalat att barnärendena ska vara de näst mest prioriterade ärendena på kammaren!
torsdagen den 21:e oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hejja Anna!
SvaraRaderaTack att du kämpar för barnen i vårt samhälle!!! Det är ju tragiskt att ex. ekonomiska brott och sprithärvor är mer "värda" än ett barn....
Kan bara konstatera att om du ägnar dig lite mer åt det du är avlönad för så hade du inte haft tid att kasta skit på dina kollegor och polis.
SvaraRaderaDet är viktigt att se att vi fortfarande har långt kvar när det gäller arbetet mot relationsvåld. Vi har kommit en bit på vägen när det gäller våld mot kvinnor men vi har mycket kvar när det gäller våld mot barn och oerhört mycket kvar när det gäller relationsvåld mot män.
SvaraRaderaVi inom rättsväsendet behöver rannsaka oss själva. Hur prioriterar vi egentligen? Kan arbetsmetoder skapa attityder? Vad kan det få för konsekvenser om det nästan bara är kvinnor som arbetar med den här typen av brott? Har samhället råd att slita ut de eldsjälar som brinner för utsatta kvinnor och barn?
Om kritiska frågor inte ställs kommer vi inte ha någon reell möjlighet att bekämpa relationsvåldet i Sverige. Det är också viktigt att se att synpunkter på organisationer, strukturer och metoder inte är detsamma som kritik mot personer.
Väl talat Anna. Men om man läser ovanstående kommentar från anonym 2 förstår man att den mogna debatten inte kan föras i din blogg. Den skrämmer bort oss trygga människor med ett bagage av självinsikt, självdistans och ett gott självideal. Att komma med personangrepp i så tunga och viktiga ämnen som våld och övergrepp mot svaga är inte bara lågt utan även pinsamt infantilt. Lägre kan man knappast hamna som medmänniska av idag.
SvaraRaderaDu borde inte ha publicerat den, därför den drar ner en annars mycket seriös och bra blogg.
/medmänniska
Kära medmänniska, jag förstår att den här typen av kommentarer känns obehagliga. Glädjande nog har jag inte drabbats av många, mest i samband med att förskollärarärendet varit på tapeten.
SvaraRaderaJag har valt att publicera även kritiska kommentarer. Endast en gång har jag låtit bli och då var det en nedsättande kommentar som jag redan besvarat flera gånger.
För mig är det viktigt att visa att jag tål kritik och att min blogg inte är "tillrättalagd". Genom kritiska kommentarer förbereder jag mig på verklig kritik. Det är också så att det i nästan all kritik finns något litet att lära sig.
Däremot är jag mycket tacksam för när andra läsare ger mig sitt stöd, precis som du, och hjälper mig att bemöta kritiken. Tack för det!
Anna, då man, som du, är kompetent, driftig och vågar säga och göra vad man tycker är rätt, får man alltid kritik. Oftast är det från dem som inte själva vågar eller inte orkar göra något åt saker och ting. Därför hoppas jag att Du ska få kraft och ork att fortsätta kämpa för utsatta barn och kvinnor. Vi är många som stöttar dig-läste även ett insändarsms i dagens JP.
SvaraRaderaJag tycker att du och andra som jobbar med dessa tunga frågor är beundransvärda. Kanske är det just din förmåga att använda ditt engagemang även politiskt och kunna påverka som gör att du orkar.Jag hoppas att du ska få möjlighet till det även framöver. Jantelagen drabbar dig som så många andra i denna annars så vackra stad. Jag hoppas den inte ska ta hindra dig i din gärning.
SvaraRaderaTack för det sista inlägget!! I vardagen finns det många tunga frågor, så det är tur att vi är många i samhället som delar på dem. Ett personligt engagemang gör det lättare att fokusera och prioritera.
SvaraRaderaJantelagen är jag dessvärre van vid, men jag har lärt mig att inte låta den stoppa mig. Som på ett kort jag fick av en politiker från ett annat parti där det stod "Du kan, för du väljer att inte se dina begränsningar". Tänkvärt!