Vi besökte även två andra byskolor, på en ö utanför Narsingdi, som finansieras av Vänortsföreningen Jönköping-Bangladesh där vi välkomnades med blomstergirlanger. Skolorna inriktar sig på barn som av olika skäl hoppat av skolan för att försöka få in dem í skolsystemet igen. I Mymensingh besökte vi en byskola som drivs av Taizébröderna och som får bidrag från Föreningen Byskolorna i Mymensingh.
En fantastisk känsla att se att Jönköping så aktivt bidrar till barns framtid i Bangladesh!! Ge gärna ditt stöd till Vänortsföreningen Jönköping-Bangladesh (http://www.bangladesh.nu/) eller till Föreningen Byskolorna i Mymensingh (c/o Magdalena Sandgren, Rosenlund Väderberg 10, 563 93 GRÄNNA).
I Narsingdi fick vi också besöka en privatskola där all undervisning skedde på engelska redan från förskolan. Lärarna var otroligt positiva och hoppades på att fördubbla elevantalet. Vi fick också besöka Universitetet i Narsingdi och träffa några av professorerna där. Universitetet hade olika former av studentbostäder för särskilt duktiga eller behövande studenter. Universitetets största problem var att resurserna inte räckte till tillräckligt många lärare.
Är det inte fascinerande att man i ett land som Bangladesh, där kaos, smuts och elände finns i överflöd, också är mån om att skapa skönhet och ordning. Skorna som noggrant placeras i en ring är ett typiskt exempel på detta. Likaså fascinerades jag under mina resor i Bangladesh av fruktstånden med de minutiöst ordnade pyramiderna av apelsiner...Våra fruktdiskar ser slarviga ut i jämförelse med deras!
SvaraRaderaMagdalena
Visst är det! Kunde t ex inte sluta titta på kvinnornas vackra kläder!
SvaraRadera