TÅLAMODSÖVNINGAR I BANGLADESH

Igår kom vi hem efter två veckors semester i Bangladesh! Resan har bjudit på så många otroliga upplevelser att det kommer att fylla flera av mina bloggar framöver. Inte trodde jag att jag var så tålmodig, lugn och tillitsfull som jag var i Bangladesh. Jag har helt litat på de människor som vi besökt eller som varit ansvariga för oss på annat sätt t ex i form av logi eller transport. Jag har klarat att vänta i evigheter på toalett, mat och att komma fram i trafiken. Jag har tvättat mig i kallvatten, varit svettig större delen av tiden och haft smutsiga kläder. Utan att veta dagens planering. Utan att veta exakt var jag varit eller vart jag varit på väg.

Jag lyckades ha en positiv inställning nästan hela tiden. Jag har varit glad åt att kunna tvätta mig istället för att vara missnöjd med att vattnet varit kallt. Jag har varit glad åt att vi bara bott två i varje rum istället för missnöjd med att det varit smutsigt. Till och med när jag ramlade i Sundarban (djungeln) och skadade min ena fot gladdes jag åt att den inte var bruten istället för att deppa över att den var så svullen. Jag har hållit ryggen extra rak och bjudit på mitt allra bredaste leende för att försöka utstråla värdighet när jag presenterats i olika betydelsefulla sammanhang trots att jag varit smutsig, hungrig och kissnödig!