30 oktober 2016

Åtta positiva är mer än ett negativt

Igår deppade jag över insikten att jag, efter vårens komplicerade axelfraktur efter att fallit gående på rullgrus, sannolikt aldrig kommer återfå full rörlighet i höger axel.

Idag väljer jag att fokusera på allt positivt jag kan komma på när det gäller min fysik:

1. Jag har aldrig haft bättre blodsockervärden som diabetiker. Den senaste månaden har jag haft ett genomsnittligt Hba1c på 7,4 mmol/L. En sänkning från 10,9 mmol/L sedan jag fick min nya mätare för 5,5 månad sedan.

2. Jag har tagit tag i min kost och ändrat mina vanor. Genom att dra ner på mängden kolhydrater, smörgåsar, kakor och juice har jag fått en fastare kropp och gått ned 2 kg. Min ambition är att långsamt åstadkomma en hållbar viktnedgång så att jag kan behålla mina figurnära kläder länge till.

3. Jag har, sedan kammarens stegräkningstävling började i september, varit aktiv motsvarande i snitt 12000 steg om dagen. Min ambition är att fortsätta röra mig mer än tidigare.

4. Min yngste, snart 19-årige son gillar att träna på gym med mig. Vid träning använder vi i princip samma vikter.

5. Jag tränar regelbundet stavgång med mina pumpstavar och använder mig då av marknadens hårdaste fjädrar.

6. Jag är nästan aldrig sjuk.

7. Jag har kommit längre i rehabiliteringen efter min axelfraktur än vad som är vanligt. Till vardags klarar jag i princip allt jag behöver.

8. Efter all rehabiliteringsträning har jag fått snyggare armar och axlar än jag hade före olyckan.

Igår deppade jag över ETT fysiskt skäl. Idag gläds jag åt ÅTTA fysiska skäl!

4 augusti 2016

Tack käre Torgil!

Tack för att du 2005 var en av de i Folkpartiet som trodde att jag skulle kunna bidra med något till partiet och som fick mig att gå ifrån att vara en passiv medlem till att bli aktiv. Tack vare dig blev jag 2006 både ordförande i FP och senare samma år också ordförande i kommunfullmäktige. Tack vare dig blev jag sedermera också kommunalråd. Du har alltid funnits där för mig. Du har stöttat mig i alla valrörelser. Du och Rolf åt regelbundet lunch med mig under tiden jag var kommunalråd för att både stötta och ge konstruktiv kritik. Du har hjälpt mig i nästan alla de konflikter och problem som uppstått under åren. Du har ringt mig eller mailat mig bara för att förmedla din uppskattning för något jag då precis gjort. Du har egentligen aldrig önskat något tillbaka. Jag är så tacksam att jag besökte dig och din hustru Britt i slutet av maj. Jag hade med mig den största blå blomma jag kunde hitta och vi fick ett fint samtal. Det finns ingen i Folkpartiet som stöttat mig så tydligt i ur och skur. Jag är evigt tacksam för detta och hoppas att jag, genom stöd till andra lovande liberaler, ska kunna verka i din anda och på det sättet återgälda lite av allt jag fått. Jag kommer alltid sakna dig.




21 juni 2016

Anser Dan Sylvebo att jag tillhör pöbeln?

Dan Sylvebo, politisk redaktör, ägnar nästan hela ledarsidan i Jönköpingsposten åt att kritisera andras kritik, i det här fallet av den senaste domen där åtal för våldtäkt ogillats. I mångt och mycket kan jag hålla med honom, för mycket av kritiken på sociala medier är inte baserad på korrekt fakta utan på medias rapportering. Jag noterar att Sylvebo "glömmer" att nämna den kända advokat som är den som tydligast av alla kritiserat domen. Själv skulle jag aldrig kritisera detaljer i en dom utan att ha läst den. Men min artikel och mitt mail till Justitieministern handlar inte om domen i sig utan om behovet av att skynda på lagändringen.

Jag har uppenbarligen mycket bättre inblick i den pågående sexualbrottsutredningen än vad Sylvebo har. Jag vet att man vill öka ansvarstagandet och kravet på aktsamhet hos den som tar initiativ till sex. För det är ju det som är problemet, att det idag läggs för stort ansvar på den som utsätts för sex och för litet ansvar på den som tar sig sex. Det förstod min pappa Bengt Harding Olson redan 1997 när han motionerade i riksdagen i den här frågan, det förstod Liberalerna 2013 och Alliansen 2014. De flesta kvinnor har förstått det här för länge sedan. Nu är det dags för en lagstiftning för att få alla män att förstå. Jag betackar mig för att bli kallad pöbel för att jag gör vad jag kan för att det ska gå snabbare att skydda kvinnor i Sverige.

19 juni 2016

Jag har mailat en fråga till justitieminister Morgan Johansson


Morgan J – pappa undrar hur många fler kvinnor som ska kränkas?
Imorse ringde min pappa till mig. Med andan i halsen undrade han om jag läst den friande våldtäktsdomen? Nja, bara lite i media sa jag. Vad kan du göra, undrade han. Nja, sa jag, jag har inte läst domen själv. Men det är ju bråttom, sa pappa. Jo, sa jag, men utredningen ska ju vara klar i oktober. I oktober, sa pappa med eftertryck, men hur många kvinnor ska hinna kränkas innan dess? Du som drivit den här frågan så långt måste väl ändå kunna göra något? Du är ju både relationsvåldsspecialist och Liberala kvinnors rättspolitiska talesperson. Lite trött föreslog jag att jag kanske kunde fråga justitieminister Morgan Johansson om inte han tycker det är bråttom - på samma sätt som jag ju försökte skynda på förra justitieministern. Utmärkt, sa pappa, gör det direkt! Nu hör det förstås till saken att min pappa tidigare varit riksdagsledamot och chefsåklagare och med ett intensivt rättspatos drivit frågor om relationsvåld så länge jag kan minnas.

Så sagt och gjort – justitieminister Morgan Johansson, hur många kvinnor ska behöva kränkas innan utredningen och lagändringen äntligen blir klar? På dåvarande Folkpartiets landsmöte i november 2013 beslutade vi att i vårt partiprogram skriva in att vi ville ha en bestämmelse om sexuella handlingar som genomförs utan en persons samtycke. På landsmötet beslutade vi också, på mitt yrkande, att vi ville att den ska kunna dömas som borde förstått att samtycke inte förelegat.  Vårt beslut fick genomslag i Alliansens valmanifest och 2014 tillsattes en utredning. I april i år meddelade utredaren att man i oktober kommer lägga fram ett förslag som bygger på samtycke och frivillighet, samt varsamhet eller aktsamhet gällande umgänge. Ett förslag om att det ska räcka med att man säger nej, alltså att en person inte deltagit frivilligt. Ett förslag som uppenbarligen kommer för sent för kvinnan som deltog på studentkryssningen och för väldigt många andra kvinnor.

Den senaste domen, från Stockholms tingsrätt, visar med all tydlighet att det finns ett behov av att kriminalisera ofrivilliga samlag även om det varken förekommit våld, hot eller en tillräckligt utsatt situation. Vi som anser att våldtäkt är en kränkning av de mänskliga rättigheterna och ett av de yttersta uttrycken för bristande jämställdhet i vårt samhälle, menar att utredningen måste slutföras med största skyndsamhet. Vi står inte ut med löpsedlar med det ena frikännandet efter det andra för att män inte förstått vad kvinnor menat och inte tagit ansvar för att ta reda på det. Den frustration som domen väcker bör dock inte riktas mot domstolen utan mot lagstiftningen. För varje månad som en utredning dröjer är det många människors, framförallt kvinnors, sexuella integritet som hinner kränkas. Morgan, det är bråttom, vad tänker du göra för att skynda på den nya lagstiftningen?

Anna Mårtensson (dotter till Bengt Harding Olson)
Ersättare i riksdagen
Liberala kvinnors rättspolitiska talesperson
Relationsvåldsspecialist (åklagare med specialistkompetens)

8 maj 2016

Varför prioriteras inte våldsutsatta, missbrukande kvinnor?






















I januari 2016 beslutade socialnämnden att avveckla verksamheten på Kärrarps gård, inklusive akutplatsen för våldsutsatta kvinnor i missbruk. I februari stängdes verksamheten utan att någon annan akutplats hade anordnats. Jag var mycket upprörd över detta men fick till svar att frågan ju skulle utredas...

Och mycket riktigt - socialförvaltningen fick i uppdrag av socialnämnden att i mars presentera hur kvaliteten inom behandling, stöd och service till missbrukande kvinnor kan utvecklas och vilka satsningar som kan behöva göras inom missbrukarvårdens olika enheter. Tjänsteskrivelsen kom emellertid först i april, en dryg månad efter nedläggningen.

Efter min kritik förväntade jag mig förstås en alternativ akutplats, men inte. Istället hänvisar man till att det framöver (enl uppgift tidigast 2017) kommer finnas en kvinnospecifik akutplats på kommande TNE (tillnyktringsenhet) – alltså om ett år! Trots att en sådan tillnyktringsplats inte alls är ett boende. Och trots att det av socialförvaltningens handlingsplan för våld i nära relationer (uppdaterad 150803) framgår att det finns ett starkt samband mellan att leva med missbruk och att vara utsatt för våld i nära relation och att socialförvaltningen till och med ska undersöka möjligheterna att erbjuda bättre möjligheter till skyddat boende för kvinnor med missbruk.

Jag är väldigt bekymrad över den här hanteringen. För det första anser jag att en så stor kommun som Jönköping behöver ha en akutplats för våldsutsatta, missbrukande kvinnor. För det andra anser jag att man inte kan lägga ned en akutplats utan att ha en annan lösning. För det tredje anser jag att agerandet strider mot den gällande handlingsplanen. För det fjärde anser jag att socialförvaltningens olika verksamheter måste samverka bättre i den här frågan.

Liberala kvinnor kan inte acceptera att kvinnor som är dubbelt utsatta i Jönköpings kommun försatts i en ännu sämre situation än tidigare. En lösning kan inte skjutas upp till 2017, den måste ordnas NU!

5 maj 2016

Min axelfraktur

Ikväll kl 21.05 är det tre veckor sedan jag bröt min axel. På väg hem från ett styrelsemöte med Liberala kvinnor halkade jag på rullgrus på gång- och cykelvägen. Tyvärr hade man vid sopningen av vägenlämnat ett brett band av rullgrus rakt över vägen. Jag, som var lycklig över att man sopat vägen, funderade på vilka arbetsuppgifter jag hade kvar att göra under kvällen och var helt oförberedd på högen av rullgrus. Jag föll handlöst framåt med armarna framför mig. Det gjorde så ont att jag först fick ligga och samla mig en bra stund innan jag lyckades vända mig på sidan. En ung man som kört förbi backade och steg ur sin bil och hjälpte mig att resa mig - vilken hjälte! Senare samma kväll körde min man upp mig till akuten. Det visade sig att jag hade fått två frakturer. Dels var högra armbenet helt av under axelkulan, dels var axelkulan spräckt - en sk flerfragmentsfraktur. Jag fick ett mitella och starka värktabletter och sedan sjukskrev läkaren mig i åtta veckor. Den läkaren kände ju inte mig ;)

Jag höll mig hemma i sex arbetsdagar. Därefter började jag med att arbeta tre timmar om dagen den första veckan. Den här veckan har jag arbetat fyra timmar om dagen. Det kommer således räcka för min del med sjukskrivning på 25 % framöver. Fr o m slutet av maj arbetar jag heltid igen. En och annan undrar kanske om det är klokt att börja arbeta så tidigt men för mig är det verkligen det. Det viktigaste för mig är ju att bli rörlig i axeln igen. Enligt läkaren och enl internet är prognosen inte helt lysande för den här typen av frakturer. Redan efter ett par dagar hemma märkte jag att jag fick ont i övriga kroppen av att sitta för mycket. Efter alla år med träning anser jag mig ha en väldigt god kroppskännedom så jag hittade snabbt sätt att få igång rörligheten. Jag lärde mig också omedelbart att använda vänster hand på både Ipad och dator. Tack vare en lyhörd chef på Åklagarkammaren kommer jag kunna arbeta där på ett mycket bra sätt! Och politiska möten går ganska bra eftersom man slipper skriva så mycket för hand, bara man kan resa sig upp emellanåt och röra på sig.

Nu handlar det mycket om träning för att återfå så mycket som möjligt av rörelseförmågan. Jag tränar därför flera gånger om dagen. Tur att jag gillar yoga-liknande rörelser där man hela tiden tänjer på sin rörlighet och smärtgräns! Har begränsat intaget av smärtstillande. I natt avstod jag t ex helt från morfin. Det var visserligen rätt eländigt för det tog timmar att somna och jag sov nog bara fragmentariskt under natten men jag ska ändå prova en natt till. Är övertygad om att kroppen läker bättre utan smärtstillande. Har också hela tiden valt att fokusera på vad jag kan göra och inte tänka så mycket på vad jag inte kan, för att skapa en så positiv känsla i kroppen som möjligt. Tack och lov har jag en fantastisk man som ordnar så mycket av det praktiska och som redan den första helgen efter olyckan köpte ponchos till mig så att jag skulle kunna vara snygg även på olika möten! Skönt också att jag hade en olycksfallsförsäkring som framförallt ger mig ersättning om jag får en bestående rörelseinskränkning. Och så har vi äntligen tagit kontakt med Veteranpoolen för att få hjälp med trädgården. Det borde vi ha gjort för länge sedan men nu blev det ju extra akut. Ser nu fram emot att få hjälp av Gunnar!

Sammantaget deppar jag inte alltför mycket över olyckan. Jag har brutit ben två gånger förut. Det är intressant och viktigt att se hur man som person tacklar den här typen av motgångar för det säger väldigt mycket om hur man hanterar livet i övrigt. Efter frakturen har jag blivit ännu mer övertygad om att jag är en mycket stark person, en överlevare, och att jag har valt den bästa mannen man kan tänka sig!



4 maj 2016

Mitt tal vid nyinvigningen av Stadsbiblioteket

Jag är så stolt över att få vara med om den här invigningen.
För det här är BÅDE en nyinvigning av vårt älskade Stadsbibliotek OCH en invigning av ett QulturCentrum.

Förra mandatperioden var jag kommunalråd med ansvar framförallt för kulturen men jag var också ordförande i Länsmuseet och i Arkivförbundet. I det första kommunprogram som jag fick vara med om att skriva, som gällde under 2011-2014, skrev vi i den dåvarande politiska majoriteten (Alliansen och MP) bland annat in att vi ville att våra bibliotek skulle vara moderna informationscentra och mötesplatser. Så var det inte då, 2011.

2013 bestämde vi oss för att göra ett Kulturlyft i kommunen.
Trots att kommuninvånarna aldrig varit så nöjda med tillgången till kulturaktiviteter som då och trots att de i snitt var mer nöjda än invånarna i alla de andra kommuner som var med i SCB:s undersökningar. För vi i den politiska majoriteten hade högre kulturella ambitioner, vi ville att Jönköpings ställning som ett regionalt kulturcentrum skulle säkerställas och att vårt kulturella anseende skulle öka. Och vi gjorde därför den bredaste satsningen någonsin i vår kommun.

En av de största kultursatsningar vi beslutade om var att det här huset, vårt ”Arkiv/biblioteks- och museihus”, skulle utvecklas till ett QulturCentrum (QC, som vi gillade att kalla det).

Arkivhuset invigdes ju 2010 och Länsmuseet renoverades 2011-13. Nu ville vi forma huset till en helhet - till en tillgänglig, välkomnande och kulturell mötesplats som i mycket större utsträckning än då inbjöd till aktivitet och användande av vårt kulturarv. Vi ville modernisera Stadsbiblioteket (som inte renoverats särskilt mycket sedan invigningen 1969) och öka samarbete med länsmuseet och stadsarkivet. Detta hus är ju faktiskt länets viktigaste fysiska skyltfönster för kulturarvsfrågor och en enastående resurs.

Från politikens sida har vi också varit tydliga med att kommunen ska samarbeta ännu mer med kommunens invånare än tidigare. I arbetet med detta QC önskade vi så mycket inflytande från allmänheten som möjligt. Det tydligaste beviset på det är alla mysiga krypin och trevliga sittplatser som efterfrågades av många besökare.

Länsmuseet och Arkivet har också varit delaktiga, bland annat i utformningen av huvudentrén och med att tydliggöra entrén till den stadshistoriska utställningen. Jag tycker att vi verkligen har lyckats skapa en bättre helhet mellan arkiv, bibliotek och museum.

Med denna nya inredning och struktur tycker jag att biblioteket uppgraderats till dagens och framtidens biblioteksverksamhet. Precis som vi menade i kommunprogrammet 2011.

Vi politiker älskar bibliotek. Det nya biblioteket i Bankeryd, som invigdes förra året, har blivit en succé och nästa år är det dags för Huskvarnas bibliotek att flytta in i splitter nya, moderna lokaler. Och enligt det nuvarande kommunprogrammet ska även Norrahammars bibliotek flytta in i nya lokaler under mandatperioden.

MEN, det finns bara ETT QulturCentrum som det ni just nu står i!! Jag hoppas att ni blivit lika förälskade som jag!

Jag vill avsluta med att tacka alla som medverkat till denna fantastiska förvandling - tjänstemän, medborgare och politiker. Ni har gjort ett fantastiskt jobb!! Ni har tillsammans skapat ett modernt QulturCentrum i Jönköping.